Den bistra sanningen

Jag förstår verkligen inte, vad är det jag har gjort? Varför beter du dig såhär? Dessa frågor ställer jag mig själv ca 20 ggr om dagen och frågar David minst lika många gånger. Men varken han eller jag har något bra svar. De enda alternativen som finns är att du är svartsjuk eller avundsjuk. Men det är väl inte mitt fel egentligen? Allt jag gjorde var att bli kär, fel enligt dig uppenbarligen. Är så himla trött på din attityd, din negativa inställning.. Att du alltid är sur, eller har några sarkastiska kommentarer. Gör jag någonsin någonting som gör dig nöjd?
Trodde jag var en bra vän men antar att jag har gjort fel någonstans på vägen eftersom du beter dig som du gör. Kan faktiskt säga att just nu beter dig du inte som en vän, för du finns inte där för mig.. Förr kände jag att jag kunde ringa och småsnacka lite med dig, störa dig på jobbet utan att det gör något, för att bara berätta om en ynka liten detalj och jag tyckte var viktig. Just nu är David ganska viktig för mig men det verkar det inte som du förstår.
Det David och jag har tillsammans är verkligen något UTÖVER allt annat. Han är den!

Känns som du inte riktigt har fötterna på jorden, vill verkligen att du kommer ner till mig och berättar vad som är fel. Vill inte mista din vänskap, den betyder sååå mycket för mig. Saknar dig så det gör ont juh :'( Vill inget hellre än att allt ska vara som förut, det borde inte spela så stor roll som det gör att jag har pojkvän.
Han har ju hjälpt mig att hitta tillbaka till mig själv, till den Erica jag en gång var.. Den som du lärde känna..
Det var ju vi ett tag, du och jag i ur och skur.. Vart tog det vägen? Jag kan erkänna att lite av det är mitt fel eftersom jag har någon mer i mitt liv nu, men jag finns ju fortfarande här.. För dig... Vill inget hellre än att du ringer och bara vill vara med mig, ta en dag på stan, en fika.. Gå ut och gå.. Jag vet ju inte hur du jobbar... :(

Jag ställer upp på det mesta, skulle väldigt gärna gått ut i helgen men Martin fyller år och mamma vill verkligen att jag kommer ut. Du får gärna följa med om du vill =)

Snälla, jag ber dig.. Kom tillbaka till mig.. Kom tillbaka som den jag lärde känna.. Den glada, alltid positiva tjejen..
Vi ska ju åka till Bulgarien och allt.. Och jag tror att det kommer bli skitkul, men vill ju umgås lite med David när vi är därnere, och jag kommer göra det. Tror att vi kommer umgås med dom ganska mycket, det är roligare om man är flera. Det kommer bli bra, lita på mig..

Saknar dig som fan, saknar dina skumma sms, dina uppiggande samtal om absolut ingenting. Har varit väldigt trött på sistone, har haft det väldigt tungt på jobbet så har inte riktigt orkat göra så mkt.. Men du är alltid välkommen hit, det vet du.
Älskar dig!

Kom mitt i allt depp att tänka på mina underbara katter och tillägnar en liten text till dom.

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan er.



|| Erica ||


Kommentarer
Postat av: -

Du kanske först ska begrunda hur du är själv innan du undrar varför andra beter sig som de gör.

2008-04-23 @ 09:40:41
Postat av: Erica

Tror inte ens att du har med saken att göra så... *shh*

Postat av: -

när man ser en människa fara illa av saker som någon inte ens kan säga till denne utan bloggar om det istället. Då är det allas ensak.

2008-04-24 @ 08:53:28
Postat av: Erica

Ja jo, men vet man inte hela historien utan bara den ena partens historia kanske man ska hålla tyst.

2008-04-24 @ 15:37:17
URL: http://kicken.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback