Varför?
Jag förstår verkligen inte dig, inte det minsta.. Jag förstår verkligen inte hur du funkar, och ändå har jag levt ihop med dig.. Vill du verkligen sabba allt? Du som var så mån om våran vänskap?
Tror inte du vet hur vänskap fungerar... Ge och ta? Ringer det några klockor? Inte, nehe... Trodde inte det heller.
Ibland undrar jag faktiskt om hissen går ända upp, och jag är inte ensam om att undra det.
Du levde på mig i 5 månader, och inget fick jag som tack. Och nu när det enda jag kräver av dig är 4000 har du inte det för du gör så mkt annat för dina pengar. I stora svängar skulle jag kunna kräva dig på sisådär 20000. Men det gör jag inte, för jag VAR mån om våran vänskap, en vänskap som nu har runnit ut i sanden. Och det är väl bra det egentligen, för bådas del. Du slipper mig och jag orkar inte bry mig längre och behöver inte göra det heller.
Ingen förstår att jag orkade så länge, men det var nog kärleken till dig som höll mig vid liv ett tag. Dock på sparlåga men ändå lite. Tills någon/något släckte det, typ all nonchalans mot det jag ville ha i gengäld.. Vad var det du inte förstod? Jag kan tyvärr bara säga det på engelska och svenska, så det var kanske kommunikationen det var fel på...
Du försökte inte ens, det är det som har tagit på mig som mest.. I och för sig så har jag reparerat mig sen dess.. Men ändå. Har funderat på allt det här ett par dagar, därav att jag måste skriva av mig lite..
Tack så mycket för INGENTING!!! Så känns det just nu, i det långa loppet kanske det gav något..
*morr*
Så glad över att vi har börjat umgåtts igen och att båda du och Elin är mitt stöd i detta :) Love you guys :D
|| Erica ||