Kicken

Så där var jag, helt i min egen värld. På väg ut till stallet, helt ovetandes om vad som komma skulle. Är på riktigt bra humör, känner att idag är en helt underbar dag, trots att det regnade. Svor lite över att mina vindrutetorkare behövdes bytas och att jag inte hade gjort det än. Kommer körandes på Gamla Övägen mot Västra Husby, mötte ett flertal lastbilar som kom från Gruskrossen. Det var inte mycket bilar ute.
Kommer åkandes på den blöta vägen, ser kurvan. Hinner inse att jag måste bromsa för att klara den. Inte så att jag körde för fort, men jag körde för fort för väglaget. Bromsar, på tok för kraftigt, och får sladd..
Bakdelen på min Saab kränger sig ut på fel vägbana och jag "driftar" genom kurvan. Sen så bromsar jag igen, bilen kränger runt ett varv så att jag hamnar åkandes baklänges ut ur kurvan på fel vägbana och ser diket som kommer farligt nära. Känner att bilen åker nerför, hur jag långsamt glider ner för backen (antar att det egentligen inte gick så långsamt, bilen att dömma men allt gick i ultrarapid.) Slår i ett träd, håller mig panikartat fast i ratten, krockar med nästa träd och sen står jag still, med hela stereon i knät.

Får panik, var är min jävla mobiltelefon? Har jag något batteri?
Hittar telefonen under pedalerna, kryper upp för backen. Och tur som jag har stannar en lastbil (har vid det här laget, hunnit komma förbil infarten till gruskrossen), han hade hört kraschen 100 meter bort, sen stannar ytterligare en bil. Vars ägare säger åt mig att sätta mig i hans bil, för jag antar att jag inte ser så kry ut.

Ringer min mamma, som svarar helt lugnt. Jag däremot formligen skriker ut: JAG HAR KROCKAT!! vilket följs av världens gråtattack. Killarna ringer efter ambulans och hela köret, och där står jag som ett fån men knäna skakandes som en macaracas tittandes på bilen och tanken som far: Hur ska jag få upp bilen därifrån?
Tycker att killarna överreagerade lite, jag mår ju bra, tycker att jag inte behöver åka in till sjukhuset.
Sen sätter jag mig i den andra killens lastbil tills ambulansen kommer, tanken: Undra vart de ska, vad som har hänt?
Kommer sen på att det är ju jag som ska till ambulansen.

Två jättesnälla tjejer kommer ut och hjälper mig, sätter på mig krage ifall jag skulle ha skadat nacken. Känner ingen smärta alls, än den i huvudet eftersom jag har gråtit så mycket.
Brandmännen kommer fram (hela två gigantiska brandbilar är på plats), varvid den ena frågar om jag hade något djur i bilen. Jag svarar: Inte mer än några loppor. (synd att missa någon chans att vara humoristisk :P)
Får berätta för flertalet människor att jag var ensam och hur det egentligen gick till.

Polisen är såklart med på plats, och jag får blåsa i alkomätaren (hade ju faktiskt en liter vin och en liter whisky i bilen som skulle till mamma).
Min moster och morbror var de anhöriga som var först på plats, och gud va skönt det var att se någon jag kände igen.
De tar hand om lite grejer som är i bilen, bilnyckeln, min hemmanyckel och spriten. Sen blir jag inlagd i ambulansen (typ mot min vilja, mamma kan ju skjutsa in mig). Polisen kommer och frågar ifall det var någon mer i bilen och hur det gick till. Om jag körde för fort? Hur fort gick det? Låste sig bromsarna?

Sen bar det av in till lasarettet, mamma ringer till stackars David som är uppe i Flen. Stackarn blir ju helt hysterisk, och (vilket jag har fått höra efteråt) ringer gråtandes till kontoret och får där hjälp med att köra ut sina grejer och ta sig ner till Norrköping.

Väl inne på lasarettet blev jag inkörd i ett rum, ligger där en timme tills läkaren kommer in.
Han klämmer, känner, lyssnar och konstaterar: Inget är nog brutet, men vi kör upp dig till röntgen. Kragen självklart kvar runt min stackars nacke. Ligger ytterligare 1½ timme innan remissen till röntgen kommer. Sen blir jag uppkörd till röntgen, såklart var det inget som var brutet men man måste ju vara på den säkra sidan. Ligger där i två timmar innan en syster hittar mig och frågar vad jag fortfarande gör där (tanke: Ligger?!) Blir nerkörd till akuten, och där dyker både David, Vanja och Alex upp. Vi får sitta där i 1½ timme, tills läkaren säger att det var ingenting men att jag skulle ta det lugnt, och ifall jag kände något var jag välkommen tillbaka.

Sen så bar det av hemmåt, och tacka gudarna för det. Somnade tidigt igår.

Måste tillägga att jag måste ha haft änglavakt igår, kunde lika gärna ha mött någon i kurvan eller sladdat ner i ett stup som låg 5 meter innan där jag körde ner.
Tack vem du än är som satt på min axel igår. <3

|| Kicken ||